Bok nr. 47 - 2015: Stalker

Ett filmklipp skickas in till rikskriminalen. Filmen visar hur en person har stått i en trädgård och smygfilmat en kvinna genom fönstret till villan där hon bor. Dagen efter hittas hon död med grova skär- och sticksår.  Det kommer in ytterligare en film som liknar den första till utförandet men även denna gång står polisen maktlös inför det grymma öde som väntar kvinnan på filmen. Maken till den mördade kvinnan är djupt traumatiserad, men kan ha sett något avgörande. Psykiatrikern Erik Maria Bark kallas in för att hypnotisera maken, men det mannen berättar under sin djupa trans får Erik att börja ljuga inför polisen. Det finns en mördare där ute som filmar kvinnor innan han dödar dem. Joona Linna och hans team måste hitta någonting i filmerna eller hos offren som kan leda dem närmare en lösning. Samtidigt går tiden och varje dag väntar de för att se om det kommit en ny film på posten.
Stalker är den femte boken i serien om Joona Linna av Lars Kepler. Serien blandar element från den klassiska deckargenren med mer psykologisk skräck och högintensiv polisthriller. I de fem böckerna har vi lärt känna Joona Linna som en säker utredare som inte är rädd för att använda sig av okonventionella metoder. I Stalker hamnar han återigen under oerhörd press och tvingas använda sig av alla tricks i boken för att närma sig mördaren.
Lås dörren, dra för gardinerna - thrillermästaren Lars Kepler är tillbaka med en ny bladvändare.
.......................................................................
Eg har valt å legge inn ein omtale av boka på originalspråket.Men der finst mange andre omtaler av boka på nettet.Eg har lese den vanlege lydbokversjonen med 11 CD-plater.
Eg trur ikkje eg har lese alle krimbøkene til ekteparet som kallar seg Kepler, men dei fleste har eg fått med meg.
Det er ikkje vakkert! Eg veit eigentlig ikkje om det er særleg realistisk heller, men litt mot min vilje, må eg innrømme at det er spennande, og det er ikkje ofte eg synest når eg les krim. Dei fleste krimromanar er så klisjefylte og føreseielege at det er nesten ikkje verd å lese dei, slik er ikkje denne boka. No likar eg eigentleg ikkje verken mord eller drap (Kven gjer eigentleg det? )og her er det rikeleg av det. Det er ikkje alltid like lett å seie kvifor ein likar/ ikkje likar ei bok, men denne likte eg altså. Og eg anbefaler boka til dei som likar litt røff og "psykologisk" krim.( M.a.o. Solveig.)